Det går vidare...

I början kämpade man varje minut, varje timma. Kunde inte tänka så långt som till nästa dag. Kunde inte bestämma nåt och att planera var hopplöst.

På nåt mystiskt sätt har det nu gått 5 veckor. På alla sätt hade vi naturligtvis velat haft det annorlunda. Men man överlever ändå. Trots att det känns som att det saknas delar av en själv. Att man inte är hel längre så går det vidare. Lär sig leva med det och faktiskt kunna uppskatta dagar.

Igår och idag har vi haft besök av underbara ML och R. Det är inte många utanför familjen vi har träffat så jag var lite nervös innan. Men det härligt att ha dom här. Så fantastiska människor. De tillhör ett sällsynt släkte.

Imorn ska vi kolla in vårt hus igen. Härligt. Det närmar sig. Längtar så! Att planera inför flytten hjälper oss så mycket.

Jag upprepar mig säkert i olika inlägg. Men hjärnan är inte alltid med. Särskilt inte nu när jag skriver på flera ställen.

Ta hand om er!
Och tack igen ML och R för er gläjdespridning.