Du fick aldrig öppna dina ögon,
och med mamma leka tittut.
Du fick aldrig busa med pappa,
och höra en saga vid dagens slut.
Nu är du i Nangijala,
sagornas och drömmarnas land.
Där leker du med andra små änglar,
ni dansar hand i hand.
Men du lämnar oss aldrig,
i våra hjärtan finns du för alltid kvar.
Minnet av dig, din lukt, din tyngd i famnen
är det vackraste vi har.
Tyvärr måste vi säga hejdå,
så spring iväg och lek vår älskade skatt.
Men lyssna noga varje kväll,
så hör du mamma och pappa viska godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh vännen, vad fint skrivet. Tänker på er hela tiden och hoppas att det nya huset som sagt blir lite av en nystart, med ny energi och glädje. ta hand om er, tänker på er.
Kramar
Skicka en kommentar