2 veckor kvar

Om 2 veckor o några timmar håller vi i nycklarna till vårt hus. Vårt Hus! Helt underbart. Nåt fantastiskt ändå. Ser så fram emot det så det är galet. Vill va där nu så jag kan möblera på riktigt. O få köpa massa nya grejer. Men såklart kan man inte köpa så mycket, har ju vart sjukskriven så länge så har ingen vidare ekonomi.

Hoppas jag snart orkar ta tag i jobbsituationen igen för vi behöver pengarna. Men det är psykiskt påfrestande.

Graven är ordninggjord nu. Vi ska nog plantera nån blomma till men det ser fint och ombonat ut nu. Sen måste man ju ändra med tiden eftersom de vissnar o inte pallar alla årstider.

Den här bloggen har ändrat karaktär lite. Det är ju fortfarande tankar omkring livet. Men livet är verkligen inte förutsägbart. Livet är inte att ta för givet. Jag bär på mycket tankar o grubblar mycket. Jag vill på nåt sätt befinna mig ett par år framåt i tiden. Inte för att saknaden av Alice kommer vara mindre men förhoppningsvis har hon då minst ett syskon på jorden. Hur många syskon hon kan få det har vi inte bestämt än. Men just nu skulle jag vilja ha en hel hög med barn. Kärleken jag har att ge till mina barn är gränslös. jag vill ha många så att mor- o farföräldrar får många barnbarn att älska.

Kroppsligt är väl det mesta som vanligt igen. Förutom att magen är betydligt pösigare nu än tidigare. Magmusklerna är inte kvar. Sen känns det fortfarande på sina ställen men det har ändå läkt allt.

jag är tacksam att jag har fött ett barn naturlig väg. Nu vet jag hur det känns. Jag vet inför nästa gång att förlossning inte är det värsta. Då försvinner allt annat ur hjärnan ändå. Nästa gång kommer jag inte kunna få samma mängd smärtstillande, men nästa gång ska ju ändå bli lättare av många anledningar.

Sen kommer nästa graviditet va plågsamt oroande att ta sig igenom. Men det tar vi då.