Alice

Du fick aldrig öppna dina ögon,
och med mamma leka tittut.
Du fick aldrig busa med pappa,
och höra en saga vid dagens slut.
Nu är du i Nangijala,
sagornas och drömmarnas land.
Där leker du med andra små änglar,
ni dansar hand i hand.
Men du lämnar oss aldrig,
i våra hjärtan finns du för alltid kvar.
Minnet av dig, din lukt, din tyngd i famnen
är det vackraste vi har.
Tyvärr måste vi säga hejdå,
så spring iväg och lek vår älskade skatt.
Men lyssna noga varje kväll,
så hör du mamma och pappa viska godnatt.

En oskyldig fråga...

... kan leda till så mycket smärta. Vi träffade en tjej idag. Ett barn egentligen. Hon är väl bara 11-12 år och väldigt frågvis. Frågorna kom hela tiden men ändå var jag inte beredd. Så frågar hon plötsligt om vi inte ska ha barn nångång. Jag känner hur allt inom mig dras ihop. Hur svarar man? Jag tänkte på Alice. Men svarade som hon väntade sig, att jo vi ska ha barn nångång. För hur ska man annars säga? D.s pappa med särbo var med. Men de hade nog inte kunnat svara på nåt annat sätt heller fast de vet allt.

Det är svårt och jobbigt att träffa folk. Men det jobbigaste är ju att träffa de som inget vet. Vi mötte några igår på a6. De kankse vet men jag kände att jag inte kunde hantera situationen så jag fick bråttom iväg. Vi träffade dom i maj när magen var så uppenbar.

Jag har delat in mitt liv efter tiden före och tiden efter. Jag önskar att vi kunde spola tillbaka och ändra allt. Ingen borde behöva uppleva detta. Ingen som inte har upplevt kan förstå hur det känns. Jag har läst många andras upplevelser, tankar och känslor. De som gått igenom samma sak. Det är så otroligt lika i sina beskrivningar, deras ord skulle kunna vara mina. Man kämpar så hårt för att gå vidare. För att finna små glädjeämnen. För att få en fungerande vardag igen. men ibland är det hopplöst. Ibland är det en bra dag hela dagen. Ibland händer nåt och man faller handlöst ner igen.

Jag har blivit så otroligt rädd för att förlora mer. Jag vill inte att nåt ont ska hända med dom jag älskar. Är orolig för alla. Det gör ont att förstå att ingen är odödlig. Att det behövs så lite för att det ska gå fel. Jag tänker mycket på mina vänner o min familj. Många vänner har även blivit min familj.

Många säger sig ha sett en ängel. Jag har hållt i en.
Många säger sig ha sett en ängel, men jag har en egen i mitt hjärta.

Livet...

...är som en bergodalbana. Ibland går det uppför och är tungt och motigt. Sen i nästa sekund kan det susa nerför...
Just nu är de motiga uppförsbackarna tätare, längre och brantare. Nerförsbackarna ger inte mycket pirr i magen. Men ibland går det neråt och det känns lättare o vi ler o skrattar en stund.

Jag skriver inte så mycket här. Men jag tänker mycket. Jag skriver hemma istället. Vi har umgåtts väldigt mycket med våra familjer. De har hjälpt oss så mycket de kan, men tyvärr kan de ju inte läka våra sår.

Vi längtar till vårat hus så mycket nu. Det är en av de stora glädjegrejerna vi har. Att få rensa ut allt här känns som en befrielse. att gå vidare, få nya grannar, möblera på nytt. Köpa nya grejer och planera en massa. Ge oss en nystart.

Vi kommer antagligen alltid att bära med oss en tomhet i våra hjärtan, men förhoppningsvis kommer den ju att minska i storlek. Vi bär ju även med oss kärlek till den dotter som inte kunde stanna hos oss.

Vi fick en ängel

Förstår inte varför. Kan inte acceptera.

Varför vi?

Drömmar har gått i kras. Det skär i hjärtat.

Vi kan känna hopp inför framtiden men just nu är det mesta mörkt ändå.

Vi tackar för ert stöd och för era omtänksamma ord. De hjälper o värmer.

Vi tar en dag i taget. Våra familjer känner samma smärta o sorg.

Vi är starka tillsammans.

Vi tänker på er o förstår att ni tänker på oss. Vi har plats för alla er i våra hjärtan o är glada för att vi har plats i era.

Kramar massa

Inget att säga...

Har ont i ryggen. Det går lite upp o ner men inte kul ändå.
Vilar så mycket jag kan, men med så många grejer man vill göra är det ju inte så lätt ;)

Har massa planerat ett tag framöver så förhoppningsvis går tiden fort o sen är vi snart på rätt sida midsommar =)

Jag grubblar för mycket. Det är tur att jag har D som både förstår och är så lugn. Hade vart ett vrak i vissa sammanhang utan honom.

På vår första bröllopsdag är vi bjuda på 40års öppet hus... Jätteromantiskt... not!

Måste man gå på konfirmation om det finns roligare saker att göra?

Volvo, villa o vovve...

...nää, villa, toyota o kisse... haha (låter inte riktigt på samma sätt).

Nu har vi snart nått toppen av vuxenpoängsskalan tror jag. Vad kan vi ha kvar?

*Gifta
*Halvstor bil + en mindre bil
*Bebbe på tillverkning
*Hus
*Litet pensionssparande
(*Kisse)

Ja, vi kör ju fortfarande med våra tjock-tvisar. Men de funkar o de har fjärrkontroll ;)

Så där vi inte har så hög vuxenpoäng är ju i våra sinnen. Våra personligheter.

Som tillägg kan jag ju säga att den makt som gav oss så fint väder på vår bröllopsdag måste ha medverkat även i husköpet. Vi va ensamma på den allmänna visningen. Ingen hade intresseanmält till mäklaren eller vart på visning privat. Så visningen va på söndagen o på tisdagen skrev vi kontrakt =) Drömscenariot som blev sant. Utgångspriset låg en bra bit under vår smärtgräns. Och huset är inte fallfärdigt eller har värsta renoveringsbehoven.

Å huset ligger i det område där vi tittade på det allra första huset som vi gillade så mycket men som va för dyrt.

Ja vi har ju sett alla modeller på hus. De kan va så otroligt gräsliga o folk tror att de kan få hur mycket pengar som helst. Hus där man måste riva allt innan man ens kan flytta in. Hus där elen inte är indragen. Taskiga renoveringar. Folk som har tänkt på insidan men inte på utsidan av hus (när det gäller fix av människokropp tänker ju de flesta på utsidan först... men borde det inte va tvärtom? Utsidan av hus är oftast viktigast o insidan av kroppen?)

Så nu drömmer vi inte om hemska hus längre... Nu drömmer vi om möbler o om att grilla i sin egen trädgård... =)

Maj...

Jaha, nu är det maj. Fort går det...

Imorn är de söndag. O på våra lediga/obokade söndagar har vi nu skaffat oss en hobby. Vi tittar på hus =) Så imorn blir de en ny hustittar dag. Faktiskt roligt även om man många gånger undrar över de andra spekulanterna OCH framförallt över säljarna. Men om jag inte tar helt fel så blir denna söndag den enda i hela maj som vi kan roa oss åt detta. Sen jobbar vi och har annat inbokat på de övriga söndagarna.
Visst ibland har de visningar andra dagar. Men de är inte samma sak. haha.

Vi har budat o förlorat på 2 hus så vi hoppas att tredje gången gillt finns även i detta. Vi önskar att vi kan ha en inflyttningsfest i höst. Men drömmar går ju inte alltid i uppfyllelse.

Vi tänker mycket på er. Vi saknar er men de är så svårt att få tiden att räcka till för att besöka alla man vill. O denna sommar kommer ju andra saker i första hand för oss så vi får satsa på vinter, vår o nästa sommar istället. Men klart att om ni passerar så får ni gärna kika in på en fika.

Bebisnytt... den lill* har hicka. Vissa dagar flera gånger.

Cerrgweni: har du fått inbjudan från HRMS? eller har den kommit bort på posten?